Jag, Daniel Blake Bild: Scanbox
Jag, Daniel Blake 
Regi: Ken Loach
Manus: Paul Laverty
I rollerna: Dave Johns, Hayley Squires, Sharon Percy m.fl.
Längd: 97 min
För sjuk för att arbeta, för frisk för att vara sjukskriven och få sjukpenning! Känner du igen denna knipa? Att hamna mellan arbetsförmedlingens och försäkringskassans stolar är det som händer Daniel Blake, en 59 årig snickare som efter en hjärtinfarkt förbjuds av sin läkare att arbeta men på försäkringskassan avvisar man läkarens bedömning och skickar honom till arbetsförmedlingen. Då tar Daniels mardrömsliknande situation sin början, ett riktigt moment 22.
Daniel (Dave Johns), försöker få handläggarna på myndigheterna i Newcastle att förstå att han inget hellre vill än att komma tillbaka till arbetet men han är för sjuk för det. Han får inte gehör. Hade han talat med väggen så hade han fått mer respons. Nej, bedömer handläggaren, Daniel är frisk nog för att jobba. Han måste fylla i blanketter, skriva CV och arbetsansökan på datorn! Daniel som inte vet hur man använder en dator får inte ens hjälp att komma igång med att fylla i de nödvändiga blanketterna för att registrera sig på arbetscentret. Han försöker ändå att göra sitt bästa för att klara av det som myndigheterna kräver av honom. Men det hjälper inte!
Daniel har nu fastnat i byråkratins nät som medvetet lagts ned på botten av samhället, där bara de mest utsatta och svagaste befinner sig. Ju mer han försöker ta sig loss desto mer trasslar nätet till sig runt halsen. Trots denna beckmörka Kafkaliknande situation så är Daniels solidaritet intakt och hans stora hjärta har plats nog för andra utsatta människor som fastnat i nätet på botten av samhällsarbeten.
Daniel tar kommandot, då Katie, en tvåbarnsmamma som precis tvingats flyttat till Newcastle från London, hamnar i byråkratins kugghjul. Så tar en djup och ömsesidig vänskap sin början. En oknäckbar vänskap som både tär och stärker dem båda. Deras vänskap och kamp för rättvisa och människovärde är så stark och äkta att den går rakt genom bioduken och smittar av sig till publiken. Klumpen i halsen och knutna näven är något som publiken bär med sig ut ur biosalongen.
Daniel Blakes historia är inte en isolerad händelse i Storbritannien utan den är en återkommande erfarenhet som otroligt många delar med Daniel Blake och kan vittna om. Det är just det som förde den oförtröttlige fightern och socialrealismveteranen Ken Loach tillbaka till registolen vid 80-årsåldern. Ken Loach har överträffat sig själv i Jag, Daniel Blake.
Det finns filmer och så finns det filmer. Ken Loachs mästerverk Jag, Daniel är av den senare sorten. Att se Jag, Daniel Blake är ett måste för alla som bryr sig, för alla som inte bryr sig och framförallt för alla politiker, myndighetschefer och handläggare som leker Gud och har utsatta människors liv och död i sina händer. Jag säger bara SE Jag, är Daniel Blake! Kort sagt, ska du se en film i år, så se Jag, Daniel Blake!
Se gärna min film/inspelning av Helkväll med Ken Loach på min blogg, ett tidigare inlägg, genom att klicka på länken nedan. Då berättar Ken Loach bl.a. om bakgrunden till filmen, hur han arbetar med skådespelaren och att Dave Johns inte visste vad som skulle hända med hans rollfigur, Daniel, i slutet av filmen Jag, Daniel Blake. Han får veta det precis innan han skulle spela scenen. OBS! Läs gärna texten men se filmen på bloggen efter att du har sett Ken Loachs Guldpalmbelönade film: Jag, Daniel Blake.