Loving Vincent


0102751

Foto: Nonstop Entertainment

Loving Vincent rate-arate-arate-a+

 

Regi: Dorota Kobiela, Hugh Welchman

Manus: Dorota Kobiela, Hugh Welchman, Jacek Dehnel

Medverkande: Helen McCrory, Jerome Flynn, Saoirse Ronan, Douglas Booth m.fl.

Längd: 94 min

Det var drygt 40 år sen jag första gången läste boken, Vincent van Goghs brev till sin bror Theo. Det påverkade mig väldigt djupt. Jag hade sånär glömt bort det. Men när jag såg Loving Vincent kom nästan alla minnen tillbaka. Och minnet av min första ”kärlek” … Jag satt helt uppslukad av de starka och vibrerande färgerna som lyste upp biosalongen.

Att göra en animationsfilm som Loving Vincent – världens första helt oljeanimerade långfilm – har säkert flera drömt om – men regissörerna Dorota Kobiela och Hugh Welchman gjorde verklighet av drömmen. Tekniskt är filmen mycket intressant även om målning stilen är lite ojämn här och där. Det kan man förstå när 150 konstnärer tillsammans producerat en oljemålning för var och en av filmens 65 000 bildrutor.

Men tyvärr filmens berättelse håller inte samma kvalitet som oljemålningarna. Berättelsen söker svar på mysteriet kring Vincent van Goghs död. Detta genom Armand, postmästaren Joseph Roulins son, som skickas till Paris för att leverera Vincents sista brev till brodern Theo som nu också har dött. Då Armand söker upp Vincents vän tillika hans läkare, doktor Gachet, för att lämna brevet till honom, hamnar Armand i en serie spekulationer kring Vincent och Vincents död av dem som kände honom. Var och en har sin berättelse om Vincent och sin teori om hans död. Och när filmen är slut så känner de alla dåligt samvete för hans död.

Jag tycker filmens slutsats är intressant och tänkvärd men berättelsens dramaturgi och deckarformen står lite i vägen för det. Filmen avslutas med en hyllningssång till Vincent, Starry, starry night, från 70-talet som ett försök att binda ihop storyn. Men det är ett billigt sätt att reparera storyns svagheter. Trots allt är Loving Vincent en sevärd film, speciellt för Vincent älskare som inte bör missa den.

Loving Vincent inledde animationsfestivalen REX som anordnades för tredje året i rad på Klarabiografen i Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. REXs ordföranden Joakim Larsson läste upp en hälsning från regissörerna Dorota Kobiela och Hugh Welchman (läs gärna deras hälsning längst ner) som beklagade att de missar Skandinaviska premiären av sin film, men var glada över att de har den mycket begåvade Gosia Piasceka-Kaleta här för att representera filmen.

Jag talade med (Gosia) Malgorzata Piasecka Kaleta efter filmen och avtalade en tid för samtal om Loving Vincent.

(Gosia) Malgorzata Piasecka Kaleta är konstnär och en av 125 målare som medverkade i skapandet av filmen Loving Vincent. Piasecka Kaleta samarbete varade sex månader då hon gjorde oljemålningar och animerade. Se gärna hennes intressanta berättelse om bl.a. hur hon kom in i projektet, kurserna hon deltog i innan själva arbetet startade, den extraordinära arbetsprocessen och tålamodet, hur många ”rutor” tagningar hon gjorde. Och slutligen hennes relation till Vincent Van Gogh före och efter arbetet med filmen men också hennes funderingar kring att leva som konstnär då och nu.

Ja, geniet Vincent van Gogh hade alla fall turen att ha en bror som Theo som hjälpte honom ekonomiskt och en svägerska, Jo, som bevarade Vincents tavlor och hans brev till Theo. Utan det skulle inte Vincents tavlor och livsöde bli erkända och kända över hela världen. Och vi skulle ha gått miste om att uppleva hans konstnärskap och det han bidragit med till konstvärlden och skänkt till mänskligheten. Men tyvärr är det många stora konstnärer, genier, som lever och dör i fattigdom utan att deras verk någonsin kommer till allmänhetens kännedom och får erkännande. Vincent van Gogh sålde bara en enda tavla under sin livstid. Men i efterhand säljs hans tavlor till miljon- eller rättar sagt miljadebelopp. En av hans målningar såldes för över en och en halv miljard kronor i New York 2015. Hoppas de och den politiska inriktning som har en nästan religiös tilltro till marknaden med uppfattningen att konst och kultur ska leva under marknadens villkor, tänker om och gör det möjligt för konstnärer att kunna leva och skapa utan att behöva ha det ständiga dåliga samvetet att man belastar andra och till följd av det gå under innan de hunnit skapa. Det som inte värdesätts av marknaden nu kan värdesättas senare.

Phoenix Fataneh i Samtal med (Gosia) Malgorzata Piasecka Kaleta

Nedan hälsningen från regissörerna Dorota Kobiela och Hugh Welchman.
”We are very sorry to be missing our Scandinavian premiere at the Rex Animation Festival in Stockholm. One of our rare mini-breaks during the 6 years of working on this film was when we spent 4 days in Stockholm to run the Ultra-marathon – I did the 100km race and Dorota did the 50km, and the we had 2 days to hobble around the city on our battered legs. It was so easy, we hopped on the overnight ferry from our home town Gdansk, and woke up in Stockholm. We are big fans of Swedish story telling: so many novelists, television and film makers who have enriched our lives. We plan to come back and explore. And we hope you will also be tempted to come and explore the cities just across the Baltic from you. We are lucky in Europe to have diverse but connected cultures so close by. Vincent explored England, Belgium and of course France, where he revolutionised art by synthesizing the influences of Dutch Classical Art, the new techniques being forged by the French painters around him, and the newly available art from Japan, that was all the rage in Paris in the late 19th Century. Lets keep this example alive, being interested in and compassionate towards other cultures, those of our neighbours, and those more distant and more difficult for us to understand.
We are pleased that in our place you have the very talented Gosia Piasceka-Kaleta there to represent the film. She painted beautiful shots on the film, and I hope you will give her the applause she deserves for leaving, for a while, her life in Sweden to come and be part of our crazy advanture to paint an entire feature film in oil-paints by hand.

Thank you to her, and thank you to you all for coming and being part of this premiere,
Hugh Welchman & Dorota Kobiela”