Foto: TriArt
Lyubov – kärlek på ryska 
Regi: Staffan Julén
Manus: Staffan Julén, Svetlana Aleksijevitj
Medverkande: Svetlana Aleksijevitj, Zjanna Pristitjenko, Volodja Sjtjelkun, Julija Tjernjavskaja m.fl.
Längd: 89 min
”Vad är kärlek? Hur fångar du den?” frågar Svetlana Aleksijevitj journalisten Natasha som svarar: ”Jag vet inte.” och förstärker svaret med en min som säger mer än det verbala svaret. Ja, hur kan man fånga upp detta flyktiga ögonblick? Det försöker Staffan Julén göra i sin nya dokumentärfilm genom att följa den vitryska författaren och nobelpristagaren Svetlana Aleksjevitj ”På spaning efter den kärlek som flytt”.
Staffan Julén är verksam som regissör och producent sedan 1983 med flera internationellt prisbelönade kort- och långfilmer samt Tv-dokumentärer i bagaget, bland annat Inughuit – folket vid jordens navel (1987), The Prize of the Pole (2006), Nya Moderaterna i två delar: Del 1, Förvandlingen och del 2, Förvaltningen från 2015.
Staffan Julén ville egentligen göra en film om Svetlana Aleksjevitj och hennes arbetsprocess. Det sa hon nej till. Men hon öppnade samtidigt upp för ett samarbete. Svetlana Aleksjevitj föreslog att göra två separata fristående verk. Aleksjevitj gör sin bok och Julén gör filmen. De gör filmen tillsammans. Svetlana Aleksjevitj gör alla intervjuer som hon ska använda i sin senare bok om kärlek och Staffan Julén står helt och hållet för urval och gestaltning av filmen. Lite som ett experiment säger Staffan Julén. Det är spännande att se en man och en kvinna från två skilda världar gör för urval. Lyubov – kärlek på ryska är skörden av drygt fyra års samarbete mellan Staffan Julén och Svetlana Aleksijevitj fast med en tidig och tydlig arbetsuppdelning. Men det kan dröja innan vi ser Aleksijevitjs bok om kärlek.
Svetlana Aleksijevitj är journalist och författare till bland annat Tiden second hand, Bön för Tjernobyl, Zinkpojkar och Kriget har inget kvinnligt ansikte. Svetlana Aleksijevitj tilldelades 2015 års Nobelpris i litteratur med följande motivering: ”För hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.
Svetlana Aleksijevitj använder sig än en gång av sin berömda metod – samtal med folket – för att den här gången ringa in ryska folkets förhållande till kärlek. ”Ingen pratar någonsin om lycka i vårt samhälle”, säger Svetlana Aleksijevitj i ett samtal med etnologen Leta i filmen som pratar om smärta, oro och lidande som kärleken medför. Lycka är en helt främmande värld för oss … som ett slags hus med massor av rum som behöver nycklar som inte är kända för oss, tillägger Svetlana Aleksijevitj.
I filmen diskuteras kärlekens förhållande till privat lycka, frihet och självständighet från olika håll och perspektiv. Lyubov – kärlek på ryska liknar närmast en essäfilm som har en polyfonistil precis som Svetlana Aleksijevitjs böcker. I en sådan dokumentärfilm som baseras helt och hållet på en annan persons intervjuer/samtal riskerar filmskaparen att hamna i en observation position och förlorar sin egen röst. Men Staffan Juléns röst hörs. Han lyckas hålla balansen och förmår berätta ”sin egen berättelse” genom väl utvalda, stämningsfulla och subtila scener mellan samtalen och genom cirkeldramaturgin – filmen börjar och slutar på samma sätt. Ett exempel på en sådan scen är när Konstnären Volodja springer, går långsamt ut i vattnet, dyker och försvinner. Dyker han djupt i kärleken? Volodjas berättelse om kärlek får en alldeles särskild plats i filmen.
Staffan Julén själv var med på pressvisningen av Lyubov – kärlek på ryska. Efter pressvisningen satt Staffan Julén och jag åter i biosalongen för ett samtal. Han berättar bland annat om bakgrunden till filmen, samarbetet med Svetlana Aleksjevitj, arbetsprocessen, öppen relation, kärlek som en politisk motståndshandling, kärlek som kan rädda oss, kärlek som en gåta som håller oss vid liv. Staffan Julén berättar också om sitt nästa projekt som bygger på Elisabeth Åsbrinks bok 1947. (se samtalsfilmen nedan)
Vad är kärlek, frågar jag Staffan Julén. Han skrattar till och efter en liten utläggning lyfter han fram konstnären Volodjas kärlek till sin gravt funktionshindrade dotter som finns med i filmen. Det påminner mig om ett av mina djupa samtal med Suzanne Osten i samband med min kommande film om henne. Just detta samtal äger rum våren 2015 i den vackra Villa San Michele på Capri. Suzanne berättar en hel del om kärlek i allmänhet och privat. Suzanne säger bland annat om sin första kärlek: ”Jag skulle hellre vilja se honom i rullstol än att han var levande och sprang ifrån mig. Den slaviska liksom kärleken är masochistisk. Jag var upptagen av den väldigt mycket.”
Ett märkligt sammanträffande är att Svetlana Aleksijevitj liksom Suzanne Osten lider av en nervsjukdom som orsakar partiell ansiktsförlamning.
Ja, blir man klokare på vad kärlek är för någonting efter att ha sett filmen Lyubov – kärlek på ryska? Jag vet inte. Jag kan bara säga liksom journalisten Natasha säger till Svetlana Aleksijevitj, att du kastar dig in i ett riskabelt företag.
Phoenix Fataneh i samtal med Staffan Julén