Sjudande Skandia
Jag har aldrig sett biografen Skandia SÅ sjudande och förväntansfull som igår kväll! Alla vill vara där och se Francis Ford Coppola Face2Face och kanske får möjlighet att ställa en fråga till honom. Själv är jag där för att filma en av filmfestivalens absoluta höjdpunkter, Coppolas möte med publiken och hans mottagande av priset Lifetime Achievment Award.
I vanlig ordning är jag på plats i god tid och packar upp min utrustning och hittar en bra plats för att filma. Inne i själva biosalongen är det tomt. Det är bara en ”ordningsperson” där. Efter en stund så kommer Git Scheynius, festivalchefen, och några till och diskuterar och förbereder det sista inför kvällen medan jag filmar och fotar lite inne i den tomma biosalongen. Jag sätter mig på första raden, i mitten, beredd att filma i väntar på att publiken ska släppas in. Men jag får inte filma från första raden. Det var strikta anvisningar från självaste Coppola, säger ordningspersonen. Det närmaste man får filma är på rad tre. Då sätter jag mig på mitten av tredje raden. När publiken släpps in så berättar jag för dem som sätter sig framför mig och till höger och vänster om mig att jag kommer att filma och behöver kanske luta mig lite grann och frågar om det är ok. De sa att det är helt ok.
Det oförglömliga Gudfader-musiken fyller biosalongen och höjer stämningen. Jag börjar filma. Git Scheynius välkomnar publiken till filmfestivalens absoluta höjdpunkt och lämnar ordet till kvällens moderator. En kort trailer om Coppolas filmer och filmarbete visas. Jag stänger av kameran för att spara batteri. Moderatorn välkomnar Coppola. Och när Coppola kommer in reser sig publiken och applåderar så biosalongens tak lyfter sig. Coppola sätter sig på stolen och efter en kort stund upptäcker jag plötsligt att kameran inte är på. Hur detta kunde vara möjligt vet jag fortfarande inte. Tryckte jag inte tillräckligt hårt på startknappen? Eller? Som tur i oturen så upptäckte jag detta väldigt tidigt. Det är bara alldeles i början av samtalet mellan moderatorn och Coppola som jag har missat att filma. Men det som jag tycker är mest tråkigt är att jag missade publikens fantastiska glädje och applåder när Coppola kom in i biosalongen!
Jag har haft privilegiet att vara med presskonferensen med på Coppola i onsdags, 9 november, och filmat den också. Coppolas Face2Face blev nästan som en repris på presskonferensen. Moderatorns frågor till Coppola var inspirerade av presskonferensen. Men för publiken var samtalet inte en repris. Det var trevligt att höra Coppolas svara på publikens frågor och hans respons på en kille i publiken som bad om att få skaka hand med honom.
Coppolas Face2Face möte med publiken blev säkert ett minne för livet för många. Inte minst för killen som satt framför mig och fick Coppola att resa sig och skaka hand med honom.
I Slutet av Face2Face märker jag att batteriet på kameran håller på att snart ta slut. Då satte jag på diktafonen som jag hade hållit i handen hela tiden för att jag inte skulle missa ljudet. Och så fort kameran stannade då batteriet tog slut så började jag att filma med min lilla reservkamera som jag hade hängande runt halsen. Jag ville inte missa pris utdelningen! Coppolas korta och trevliga tacktal var riktat till den närvarande publiken som visade sin uppskattning av filmens gudfaders Sverige besök.
Ser ni filmen här nedan så förstår ni säkert vad jag menar. Ni ser också formatskiftningen i slutet av filmen på grund av kamerabyte.
Efter prisutdelningen var det 30 minuters paus före visningen av Gudfadern.