Mark Cousins håller i Forough Farrokhzads fjärde diktsamling Tavallodi Digar (Another Birth)
Phoenix Fataneh i samtal med Mark Cousins
Jag träffade Mark Cousins för första gången för nästan exakt två år sen, 20:e november 2014, i samband med Bobo 14 – alla barns rätt till filmkulturen. Han höll då en intressant föreläsning om barn och film: We Get Old Because We Stop Playing – A Live Film Essay about Children and Film. Jag har filmat föreläsningen och publicerat den på min blogg. Klicka på länken nedan och scrolla ner till Mark Cousins och We Get Old Because We Stop Playing – A Live Film Essay about Children and Film.
Efter middagen på Filminstitutet hade Mark och jag en mycket intressant diskussion om film, om Abbas Kiarostami, min lärare, som Mark beundrar så mycket och om poesi, persisk poesi. Mark kavlade upp armen och visade sin stora tatuering: Forough. Forough Farrokhzad (1935-1967) den mest inflytelserika och lästa kvinnliga poeten i Iran under modern tid. Min absoluta favorit och älsklingspoet! Forough var också en mycket begåvad filmare. Hennes film Khaneh siah ast på engelska The House Is Black, en dokumentärfilm från 1963, skriven, regisserad och klippt av Forough Farrokhzad. Filmen handlar om liv och lidande i en spetälsk koloni och fokuserar på människans villkor och skönheten i skapelsen. Foroughs berättarröst citerar från Gamla testamentet, koranen och sin egen poesi. Det var den enda filmen hon gjorde före sin död 1967. Khaneh siah ast anses vara den film som banade väg för den iranska New Wave. Foroughs liv och verk är mycket exceptionellt. Till min stora glädje berättade Mark att han tänker göra en film om Forough. Vi pratade om Foroughs poesi, liv och tidiga och tragiska död. Han tog en selfie, med den bara tatuerade armen mellan oss. Jag ser verkligen fram emot att se denna film!
Vid bordet satt också Anita Oxburgh, producent, och Baker Karim, långfilmskonsulent. Jag visste inte då att ”trion” är i färd med ett filmprojekt, Mark Cousins första spelfilm: Stockholm My Love. Två år senare vid Stockholms filmfestivals presskonferens och programsläpp den 18 november 2016 fick jag veta att Stockholm My Love visas på filmfestivalen och att Mark Cousins kommer till Stockholm i samband med det. Jag tänkte genast att jag måste se filmen och intervjua honom.
Jag såg Stockholm My Love på Skandia på onsdag den 16 november. En stadssymfoni, en väl komponerad bild- och ordpoesi, en kärleksdikt tillägnad Stockholm. Bildmagikern Christopher Doyles bilder var så poetiska och sofistikerade så jag fick tårar i ögonen. Han är en riktig bildmagiker. För dryga ett år sen var Christopher Doyle, en av världens bästa filmfotografer, i Stockholm för inspelningen av Stockholm My Love. Han hade då en föreläsning på Filminstitutet: In the Mood for Doyle. Jag var där med en liten kamera och filmade mästerfotografens föreläsning. Du kan se filmen genom att klicka på länken nedan.
Stockholm My Love är en annorlunda spelfilm med Naneh Cherry i huvudrollen eller det är – egentligen är det två huvudrollsinnehavare i denna film: en kvinna, Alva och en stad, Stockholm. Alva talar med staden och genom staden med två döda män, sin far och en man som hon råkade döda för ett år sedan. Till skillnad från de döda männen så svarar staden när hon lyssnar. Staden som hon älskar! Är kärleken besvarad?
Tyvärr tog intervjutiden slut innan jag hann fråga om ”Forough-filmen” som Cousins vill göra. Det får blir min första fråga när jag intervjuar honom nästa gång. Men jag hade med mig Foroughs fjärde bok: Tavallodi Digar (Another Birth) publicerad 1965. Det är den som Mark håller i på stillbilden jag tagit.
Se mitt samtal med Mark Cousins här nedan, där han berättar bl.a. om hur filmprojektet Stockholm My Love började, arbetet med manuset och Christopher Doyle, om vad poesi betyder för honom och hans favorit dikt. Och svaret på den frågan som jag har ställt till bl.a. Coppola och Ozon: Vad är ditt drömfilmprojekt och varför? Och hur Mark Cousins reagerade då han fick höra att Abbas Kiarostami, en av världens främsta regissörer och en av de mest banbrytande filmskapare i världen, var död.
“Cinema begins with D.W. Griffith and ends with Abbas Kiarostami” -Jean-Luc Godard
OBS! På grund av den riktade mikrofonen så hörs mina frågor inte lika bra som Mark Cousins’ svar.