Phoenix Fataneh i samtal med Sofia Exachou
Nej, inte balkongen igen, sa jag till den vänlige ansvarige som möter mig på Hotel Kungsträdgården. Han beklagade och förklarade att det pågår en annan intervju i det rum som man brukar intervjua SIFFs gäster. Han hade ringt några timmar tidigare och frågat om jag skulle kunna skjuta upp intervjun en halv timme, till kl 14.30. Jag hade möjlighet då och sa ja.
Det finns redan några som sitter på balkongen och arbetar. Han säger att jag kanske skulle kunna använda balkongshörnan längre bort om det är ok. Jag tittar på honom och säger: Det är mycket ljud där. Även om jag har en riktad mikrofon på kameran så måste jag vara ganska nära den jag intervjuar för att ha ett ok ljud. Jag får göra det bästa av situationen, sa jag till honom och började packa upp utrustningen.
Jag berättar för Sofia Exarchou anledningen till att jag har kameran så nära henne. Hon tittar på mikrofonen och säger: Jag ser att du har en riktad mikrofon. Jag börjar samtalet med att be henne att berätta lite grann om sig själv och hennes filmkarriär. Sedan fokuserar jag mig mest på hennes långfilmsdebut, Park, och hennes arbete med filmen. Park är en av 18 filmer i tävlingssektionen på Stockholms International Film Festival. Park är en spelfilm men den har både i form och innehåll element som ger en känsla av en dokumentärfilm.
Sofia Exarchou nämner själv John Cassavetes som en av de favoritregissörer som har influerat henne. Men ju mer hon berättar om hur hon arbetar med skådespelarna, desto mer tänker jag på Ken Loach. Han låter inte skådespelarna läsa hela manuset. De får inte veta vad som händer i vissa scener till strax före inspelningen av scenen. Detta för att hjälpa skådepelarna att vara ”äkta” och skapa intensitet i scenen. Se gärna Helkväll med Ken Loach på min blogg, där han berättar bl.a. om att Dave Johns som spelar Daniel Blake i hans senaste film Jag, Daniel Blake inte visste vad som skulle hända med hans rollfigur Daniel i slutet av filmen. Han får veta det precis innan han skulle spela scenen. OBS! Läs gärna texten men se filmen på bloggen efter att du har sett Ken Loachs Guldpalmbelönade film: Jag, Daniel Blake. Den Filmen är ett måste för ALLA!
Sofia Exarchous Park handlar om rotlösa barn och ungdomar vid OS-byn utanför Aten. Det påminner om den situation som Grekland befinner sig i, en allegori till Grekland. Sofia Exarchou anser att situationen och problematiken som filmen visar inte är bara i Grekland utan det är ett globalt problem. Detta skrämmer henne, säger hon.
Det är inte första gången som Sofia Exarchou besöker Sverige. Hon har varit i Sverige i samband med Uppsala Internationella Kortfilmfestival och visningen av hennes tidigare kortfilmer. Se mitt samtal med Sofia Exarchou här nedan, där hon bl.a. berättar om sin filmkarriär, arbetet med sin debutfilm Park, svårigheten att ha både barn och djur i filmen, hoppet eller rättare sagt frånvaron av hopp för framtiden och svaret på den frågan som jag har ställt till bl.a. Coppola och Ozon: Vad är ditt drömfilmprojekt och varför?
Obs! På grund av den riktade mikrofonen så hörs mina frågar inte lika bra som Sofia Exarchous svar.