Filmens Gudfader i Stockholm
Stockholms Internationella Filmfestival betyder något särskilt för mig. Allt går tillbaka till Filmens Dag 1990, en förlaga till Stockholms internationella filmfestival, då Persia, min första kortfilm i Sverige visades på Filmens Dag. Det var 1990 som de första stegen togs för att skapa en filmfestival i Stockholm. Varje år vid den tiden smyger sig en härlig och längtansfull filmkänsla på mig. Det spelar ingen roll hur upptagen eller stressad jag än är så måste jag sjunka in i biomörkret och låta filmerna från all världens hörn ta mig med till det kända och okända i hoppet om att uppleva något utöver det vanliga, något som jag aldrig upplevt tidigare. I år trodde jag att det inte skulle finnas en chans till detta. Men i och med presskonferensen och det fullspäckade programmet kom jag på andra tankar.
Git Sheynius, festivalchef, och Georg Ivanov, programchef, presenterade stolt programmet för den 27:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival på tisdagen den 18 november. Det gick inte att gå miste om stoltheten som lyste upp konferensrummet när Git Sheynius berättade att Francis Ford Coppola besöker Sverige för första gången för att motta hederspriset Lifetime Achievement Award. Det har tagit hela 27 år att få filmens gudfader att besöka filmfestivalen.
Coppola, den tvåfaldige vinnaren av Guldpalmen är i gott sällskap, Ken Loach, som också har vunnit Guldpalmen i Cannes två gånger besöker festivalen med sin senaste film Jag, Daniel Blake som belönades med Guldpalmen i Cannes i våras. I vanlig ordning är Jag, Daniel Blake, som är årets invigningsfilm, en stark och angelägen socialrealism film. Festivalen har all anledning att vara stolt över att gästas av två av världens mest inflytelserika regissörer i år.
Alla goda ting är tre! Årets Stockholm Visionary Award tilldelas den franska regissören François Ozon. Han är lika flitig som Woody Allen. Han har gjort 18 långfilmer, en film per år. Ozon kommer till festivalen med sin senaste film Frantz, ett vackert ovanligt kärleksdrama i svartvitt.
I år visar festivalen 200 filmer från 70 länder. Sektionerna har fått tillökning med två nya: Icon och Discovery. Icon fokuserar på kända och spännande skådespelare och Discovery fokuserar på regidebutanter. I år presenterar filmfestivalen rekordmånga nykomlingar, hela 68 regidebutanter. Ett intressant namn är grekiskan Sofia Exarchou vars film Park är en av 18 filmer i tävlingssektionen. Park handlar om rotlösa ungdomar i den gamla OS-byn utanför Aten. Sofi Exarchou gästar filmfestivalen.
I fjol introducerade filmfestivalen en ny tävlingssektion för dokumentärfilm. Succésektionen är ännu större i år. Det är inte lätt att highlighta några filmer av den gedigna sektionen. Men jag ändå vill nämna några av de mest intressanta i denna kategori. Marko Del Fiols´ The space in between – Marina Abramovic and Brazil. Fiols följer performancesupersjärnan Marina Abramovics sökande efter inspiration och läkning. The lovers and the despo av Ross Adam och Robert Cannan, om Nordkoreas Kim Jong-il som kidnappar sina filmidoler, Sydkoreas egen Brangelina, filmstjärnparet från 70-talets Sydkorea. American anarchist av Charlie Siskel, om William Powells 70-tals bok och dess konsekvenser. Och den hyllade svenska I called him Morgan av Kasper Collin, ett kärleksdrama om mordet på Lee Morgan mitt under en spelning i New York. Jag vill också highlighta en annan ”musikfilm” Raving Iran av Susanne Regina Meures, om drömmen att skapa musik och kultur i ett land där all kulturyttring är under hård censor.
I sektionen Impact, ett av filmvärldens största priser, 1 000 000 kr som filmfestivalen instiftade 2015 tillsammans med Stockholms stad, tävlar i år sex filmer. Årets fokusland är Sydkorea och årets tema, spotlight, är identitet.
Mittfilmen är den omtalade Birth of a nation av Nate Parker som har skrivit, regisserat och spelat huvudrollen. En unik film som handlar om slavarnas uppror i USA. Och avslutningsfilmen Manchester by the sea av Kenneth Lonergan, också omtalad, om en tystlåten vaktmästare (Casey Affleck) som tvingas konfrontera med sitt förflutna.
I år visar filmfestivalen kärleken till Stockholm. Stockholm my love är Mark Cousins’ första spelfilm med Naneh Cherry i huvudrollen och mästerfotografen Christopher Doyle bakom kameran. Och i samband med filmen anordnar Mark Cousins en egen stadsvandring, en steg för steg kärleksförklaring till Stockholm. Ett unikt tillfälle att uppleva Stockholm och höra live den speciella rösten från The Story of Film: An Odyssey. ”Under stadsvandringen kommer vi prata film, dricka öl, ta ett nakendopp och promenera tills vi dånar!” Stockholms Internationella filmfestival visar kärleken till Stockholm både i biomörkret och på Stockholms gator och torg.
Kickar du på bilden längst ner på sidan så får du all information du behöver för att njuta av Stockholms 27.e Internationella filmfestival.
Georg Ivanov och Git Sheynius
Trailer
Stockholms Internationella Filmfestival 2016
