Melbourne – recension och intervju

Melbourne  +

Regi: Nima Javidi
Manus: Nima Javidi
I rollerna: Peiman Moadi, Roshanak Gerami, Mani Haghighi, Negar Javaherian, Vida Javan m.fl.
Läng: 93 min

En statistikintervjuare knackar på hos ett ungt pars i Teheran. Paret, Sara och Amir, är på väg till Melbourne för att studera. Det dröjer inte länge innan Sara och Amirs sista timmar innan flyget avgår förvandlas till en thriller. En oförutsägbar händelse äventyrar både resan till Melbourne och deras framtid. Sara och Amir ställs inför ett svårt och avgörande beslut. Ett moraliskt dilemma utan givet svar!

Det finns mycket gott att säga om Nima Javidis fösta långfilm. Att hela filmen inspelas i en lägenhet och detta bidrar till en instängdhetskänsla som kan ge en förklaring till Saras och Amirs beslut. Att dramaturgin är den klassiska men ändå inte. Att den subtila och mångskiktiga berättelsen och det svåra dilemmat lämnar utrymmer för olika tolkningar och svar beroende på åskådarens referensramar. Att Peiman Moadi och Negar Javaherians skickliga och trovärdiga skådespelerikonst drar handlingen fysiskt nära åskådaren mm. 

Men jag skulle vilja lyfta fram en personlig och privat tolkning av Melbourne. För exakt 30 år sen lämnade jag Iran och kom till Sverige. Beslutet att lämna hemlandet och allting bakom mig och börja från början i ett annat land och göra det till sitt nya hemland är bland de absolut svåraste beslut man kan fatta. Speciellt efter en folklig revolution mot en diktatur, en folklig revolution för att skapa demokrati i Iran som man själv har varit en del av. Men revolutionen kapades av odemokratiska krafter och revolutionens bästa ”barn” förföljdes, fängslades och avrättades. Som om detta inte var nog så startades ett krig mellan Iran och Irak. I en sådan svår situation tvingades många att fatta ett svårt beslut. Ett beslut som skulle innebära allvarliga konsekvenser, i första hand personliga men också samhälleliga. Hur skulle man kunna bygga landet efter revolutionen om alla utbildade och goda krafter skulle lämna landet.

Melbourne är berättelsen om alla oss iranier som stått inför dilemmat att stanna i landet och riskera sitt allt eller lämna landet och vara fri. Det gäller alla oss som har varit tvungna att lämna den ”döda babyn” och fly mullornas jakt efter oliktänkande och intellektuella. Melbourne är också berättelsen om det som pågår just nu i många länder. Dilemmat att stanna och dö eller lämna den ”döda babyn” och fly för att överleva och förhoppningsvis kunna leva någon annanstans. Somliga behöver aldrig konfronteras med det att i rätt tid och på rätt plats vara kapabel att göra vad som helst för att överleva.

Melbourne är berättelsen om det dilemma som många ställs inför. Att vara eller icke vara, det är frågan. Eller rättare sagt stanna eller icke stanna, det är frågan. Det finns någonting ruttet i det globala riket!

Intervju med Nima Javidi

Söndag 9 november lyckades jag till slut själv söka upp Nima Javidi, regissören till Melbourne. Det var nära att jag missade tillfället att intervjua Nima Javidi eftersom Stockholms filmfestival inte anordnade någon intervju med honom, trots min upprepade begäran om en intervju genom mitt mejlande fram och tillbaka och personlig kontakt med Stockholms filmfestivals pressekreterare. Jag lyckades själv ordna ett möte med Nima Javidi på Barns hotell för en intervju och fotografering. Det blev ett mycket intressant möte och en fin intervju i elfte timmen, kort innan Javidi skulle lämna Stockholm.

Här ovan kan man läsa min tolkning om filmen Melbourne. Och här nedan kan man lyssna på Nima Javidi själv som ”bara” vill berättar en story.

Intervju med Nima Javidia både på persiska och engelska om hans film Melbourne. Tyvärr blev intervjun på engelska kortare än på persiska på grund av tid. Nima Javidi skulle ha checkat ut från hotellet när jag träffade honom för intervju. Så stressen kanske hörs?

Nima Javidi,  Foto: Fataneh Nik-Khakian

Intervju med Nima Javidi

På engelska

 På Persiska

Klicka på länken nedan för att lyssna på Sveriges Radios intervju med mig om filmen Melbourne och tre andra iranska långfilmer: Tales, Today och I’m not angry som visades på Stockholm Internationell Filmfestival.

Intervju med Fataneh Nik-Khakian