Sju Minuter Efter Midnatt
Sju Minuter Efter Midnatt 
+
Regi: J.A. Bayona
Manus: Patrick Ness
I rollerna: Lewis MacDougall, Felicity Jones, Sigourney Weaver, Toby Kebbell, Liam Neeson och Geraldine Chaplin m fl.
Längd: 108 min
”Sju minuter efter midnatt vaknar tolvårige Conor av att ett monster står utanför hans fönster och ropar hans namn. Men det är inte det monster som Conor sett i sina mardrömmar, mardrömmarna han haft varje natt sedan hans mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Monstret i trädgården är annorlunda. Det är uråldrigt. Och vilt. Det har tre berättelser att berätta för Conor. Men det vill ha något fruktansvärt och hemskt i utbyte. Det vill ha sanningen.”
Läser den ovanstående texten på inbjudan till pressvisningen av Sju Minuter Efter Midnatt, som har kommit in i min inbox och tänker, skräckfilm! Men när jag läser vidare så ser jag att filmen är tillåten från 11 år. Skräckfilm för barn?! Jag blir lite extra nyfiken med tanke på diskussionen kring åldersgränsen för Suzanne Ostens senaste film Flickan Mamman och Demonerna. Läs gärna mitt inlägg om detta här:
Jag ser Sju minuter efter midnatt på pressvisningen. Skräckfilm eller ej så lockar Conors tuffa och outhärdliga tillvaro med en svårt cancersjuk mamma, en frånvarande pappa och mobbning i skolan fram hans fantasi och mardrömmar. Inte ens en snäll mormor finns i Conors liv utan snarare orsakar hans minst sagt osympatiska mormor, spelad av Sigourney Weaver, ännu mer problem för honom. Men Conor klarar sig genom all press, stress och hemskheter och kommer ut på andra sidan tunneln. Till och med mormor blir en ”riktig” mormor som tröstar och lindrar Conors smärta och saknad på slutet.
Men det som är mest olidligt i filmen är varken monstret, mobbningen eller mardrömmarna utan när Conor ropar MAMMA. Vad händer med en när ett barn ropar efter sin mamma som Conor, spelad träffsäkert av Lewis MacDougall, gör? Ja, inte ett öga torrt i biosalongen, det kan jag lova!
Sju minuter efter midnatt är en visuell vacker matinéfilm, speciellt när det ser ut som cellanimation – traditionell animation – med akvarellteknik, då monstret berättar de tre sagorna för Conor. Det är just sagorna som skapar andrum i det fruktansvärda, främst för publiken tror jag, men kanske också för Conor.
Filmen är baserad på Patrick Ness prisbelönade roman, A Monster Calls, efter Siobhan Dowds originalidé. Författaren Siobhan Dowd fick idén när hon själv fick cancer – hon dog innan hon blev klar med boken. Patrick Ness och illustratören Jim Kay vann 2012 Carnegie Medal och Greenaway Medal, ”årets bästa” barns litterära utmärkelser av de brittiska bibliotekarierna (CILIP). A Monster Calls är den enda bok som har vunnit båda medaljerna.
Jag kan inte låta bli att göra kopplingar mellan Sju minuter efter midnatt och Flickan Mamman och Demonerna, speciellt efter att ha varit på Bobo16 igår, torsdag 24 november, och lyssnat på Suzanne Ostens föredrag: Verklighetens gränser. Osten tar i vanlig ordning fajten för barns rätt till kvalitativ kultur. Hon talar om vuxnas oro, egoism och Barnrasism. Ostens argument är nu klarare och vassare än verkligheten själv.
Jag kan inte heller låta bli att tänka på att ”Bobo-dagen”, den dag som Filminstitutet uppmärksammar barnfilmen och barnkulturen, tyvärr har krympt både på bredden och djupet i år. Bobo14, var startskottet för den årliga ”Bobo-dagen”. Barnfilmen fick då till och med en barnfilmsambassadör: Suzanne Osten. Men två år senare upphör uppdraget som barnfilmsambassadör utan att man vet varför och vad som kommer att hända efter Osten. Om jag har förstått det rätt så är det Malena Janson – redaktör för Film i skolan, som har varit initiativtagaren bakom både ”Bobo-dagen” och en ambassadör för barnfilm. Malena Janson är tjänstledig sedan en tid tillbaka och var inte på Bobo16. Jag tycker det hade varit på sin plats att diskutera behovet av en barnfilmsambassadör på Bobo16. Det verkar som om SFI inte längre är intresserat av en barnfilmsambassadör. Vad har SFIs starka engagemang för barnfilm och barnkultur tagit vägen? Har det engagemanget tagit tjänstledigt som Malena Janson?
Se själva längst ner vad Suzanne Osten menar med ”Barnrasism” och hur hon resonerar kring det.
Suzanne Osten om Barnrasism
Klipp ur Suzanne Ostens föredrag: Verklighetens gränser på Bobo16